Bäckänget

Historien om Torpet Bäckänget och familjen Persson som bodde och arbetade där.

Bilden visar baksidan på mangårdsbyggnaden och de sista som bodde där.

Från vänster,

Hilma, Per, Elsa (Lennarts hustru) och Lennart med sonen Helge.

Under 1800 talet var Sverige fattigt. Otroligt fattigt. Det var en fattigdom hos befolkningen dom vi har svårt att förstå i dag.

Sverige var ett av de fattigaste länderna i Europa och befolkningen hade svårt att klara mat för dagen.

Under senare halvan av århundradet kom systemet med Inhysehjonen, Backstugesittarna, De indelade Soldaterna och Torparna att förändra situationen så att mycket av den värsta fattigdomen minskade eller upphörde.

De här Svenskarnas hårda arbete och försakelser har i det tysta lagt grunden till det samhälle vi har i dag.

Citat.

" Om Torparna har det sagts "de fattigas och förtrycktas överklass", därefter kom Backstugfolket men längst ner på den sociala skalan kom Inhysehjonen. Dessa människor var helt beroende av sina välgörare."

Slut citat.

På Bäckänget var man inte direkt "fattig". Det fanns mat var dag. Självhushållning gällde så långt möjligt och inköpen hölls till ett minimum. Livet på Torpet var fritt och självständigt även om man inte skall "romantisera". Man odlade sin egen mat, höll boskap och använde marken för att odla säd, grönsaker och frukt. De tillverkade också varor för eget bruk, såsom kläder och husgeråd och verktyg. Allt som fanns i skogen, bär och svamp etc. togs tillvara och man jagade och fiskade.

Mantal infördes under Gustav Vasas tid på 1500-talet som en enhet för att mäta en gårds skattekraft. Det var ett mått på hur mycket skatt en gård skulle betala, baserat på dess avkastningsförmåga. Ursprungligen var ett mantal en enhet som kunde försörja en familj

Ordet "mantal" kommer från "man" och "tal", vilket ursprungligen betydde "antal man" och användes för att ange hur många skattskyldiga män som fanns på en gård. Bäckänget belades med en skattskyldighet motsvarande två mantal.

1920 bestod Bäckänget av:
- 2.4 Ha Åker.
- 12,92 Ha Ängsmark.
- 2,47 Ha Impediment.(dvs Skogsmark olämplig för skogs eller jordbruksproduktion)
Totalt 17,79 Hektar.

Följande byggnader fanns och användes:
- Mangårdsbyggnad
- Visthus och vedbod
- Ladugård med foderlada
- Länga 1 innehållande loge, 2 foderlador och redskapslider.
- Länga 2 innehållande stall, foderlada samt vagnslider.
- Jordkällare
- Bastu
- Smedja
- 4st. lador belägna utanför gården

Skogstorpet Bäckänget byggdes under andra halvan av 1800-talet. Initiativet kom från torparsonen Aspmor Per Andersson (född 1818) i Aspmora, ett torp nästan identiskt med Bäckänget. Vid Aspmor-Pers död år 1886 hade familjen flyttat från Aspmoren till Bäckänget och den yngre sonen Per Persson (född 1864) tog över Bäckänget.

Bäckänget låg vid koordinaterna N 60,060407:E 15,485193. På lantmäteriets karta från 1964 ser man en del av torpets mark. Generalstabskartan visar en prick men även närheten geografiskt mellan Aspmoren och Bäckänget.

Mer om arbetet, människorna och djuren senare

Bäckängs Per (Per Persson) var den sista som bodde kvar på Bäckänget och avled där 1947.

Under tidigt 50-tal anordnades en stor och välbesökt auktion där allt lösöre, redskap och verktyg såldes till högstbjudande. Torpet stod sedan tomt.

Byggnaderna som ingick i torpet revs under 1960-talet och idag finns bara stengrunden kvar. Allt annat är bortforslat och marken är övervuxen av skog.

Klicka här för Lantmäteriets Karta från 1964 med Bäckänget längst ned i mitten av kartan

Klicka här för Generalstabskartan med Bäckänget längst ned, något till vänster på kartan