Helge skriver:

I Hötjärn bodde på 1700 hundratalet Erik Jansson han var född år 1740, och dog 1814 han  gifte sig 1765  med Rebecka Larsson som var född 8/3 1740. Hon dog 5/5 1806. Dom gifte sig 1765.

 De fick barnen Anna Ersdotter den 14/9 1766, Jan Ersson den 1769, Stina Ersdotter 15/4 1772, Britta Ersdotter 26/2 1774,  Maria Ersdotter 2/12 1777,  Anders Ersson  12/1 1780.

 

I husförhör 1786 finns en anteckning att Erik Jansson skulle vara född i Aspmoren och att Rebecka var född i Norrbärke.

 I Hötjärn bodde också en bror till Erik som var född 21/12 1775 och flyttade därifrån 1775 allt enligt husförhörslängden. Osäkert om det var så. I Hötjärn bodde även Britta Hermansson troligen Rebeckas mamma som skulle vara född 17/9- 1714 och död 4/5 1776.

 

Jag skall försöka reda ut vad jag vet om Erik Janssons övriga barn men det är i första hand Anders född 12/1 1780 som det gäller, då det är han som fört generna vidare till mej.   

Om vi börjar med Anders Ersson som var född i Hötjärn den 12/1 1780, han gifter sig med Stina Jansdotter född 18/11 1783. Hon kom från Norrbärke när de gifte sig. Men var troligen från Hedemora då det står antecknat i kyrkboken att hon kommit därifrån till Norrbärke.

 

Anders och Stina fick barnen.

 

Anders född 19/1 1803 i Tolvsboberget

Anna-Stina född 15/4 1807 i Aspmoren

Karin  född 2/6 1816                   ”

Petter   född 28/10  1818            ”

Maja-Greta född  1/1 1823         ”

 

Det verkar som att de hade bott i Tolvsboberget när Anders föddes och att de sedan flyttat till Aspmoren då de andra fyra barnen är födda där. Jag har inte kontrollerat detta i kyrkböckerna och i husförhörslängderna.

Petter får sedan av någon anledning sitt namn förkortat till Per i fortsättningen.

Det är han som är intressant för vår del. Just denne Petter /Per.

han gifter sig med Stina Andersdotter född 4/3 1837 och det ser ut som de då bodde kvar i Aspmoren.

Han kallas ibland för Aspmor-Per Andersson i en del papper.

Senare flyttade de till Mellanbacken till det ställe som Anderbergs bor idag, längst ut mot Högalund. Se köpebrev  som är från när de sålde Mellanbacken och flyttade till Bäckänget.  Den gamla stugan låg till vänster om det hus som finns där idag, den låg lite nere i backen där det växer gamla äppelträd. Jag minns att det var en kulle där och jag tror mej sett rester av en murstock också. Från början var det ett dagkarlstorp under en gård i Tolvsbo, antagligen det som idag är Tollbäcks. När Per Andersson dog fick änkan köpa det, jag har sett ett papper på detta i Söderbärke kyrkoarkiv.

Per och Stina fick 4 barn och så här såg familjen ut när de bodde på Mellanbacken.

Torparen Aspmor Per Andersson        född  28/10      1818

Hustru     Stina Andersson                              ”       4/3          1837

Barn:         Anders Gustav                                 ”      19/8        1859

                     Per                                                          ”      30/10      1864

                     Matilda                                                 ”         4/1         1868

                    Anna                                                        ”       25/8        1872

Per är den som blir min farfar, men det finns anledning att nämna det jag vet om hans syskon.

Anders Gustav (19/8 1859) kom att arbeta i Smedjebackens Valsverk och bodde i Flatenberg nere efter sjön, det var många hus där men alla är nu rivna. Området ingår nu i industriområdet. Hans son hette Teodor och arbetade i konsum Progress senare i en butik i Hedemora. Han var gift med en flicka Tenor som hette Adélia, jag tror hon var syster med Thure Tenor.  Gustav Öhman berättade att de hade två barn till, men både Anders- Gustav och hans fru dog när de barnen var små. En flicka skulle ha kommit att bo hos Lindblads i Björsjö enligt Gustav men det är osäkra uppgifter.

Farfars syster Matilda (4/1 1868) blev gift med en man som hette

Elias Eriksson, han var från Ramsberg, de byggde ett hus på Tallbacken. Området ligger på en kulle till vänster ovanför Flatenbergs tjärn när man kommer från Söderbärkehållet. Han arbetade i Flatenbergshyttan men omkom där under vintern 1916 genom en olycka. Han blev indragen i stampmaskineriet och så svårt skadad att han avled. Matilda blev då änka med två barn. Hur det kom sig så flyttade hon till Stockholm fick en ny man som hette Heiman i efternamn. Jag minns att farfar hade kontakt med henne och hennes barn som troligen hette Edvard och Jenny. Jag har ett kort när denne Edvard var till Bäckänget och hälsa på någon gång på 1940-talet. Det finns adresser på dem när de bodde i Stockholm så sent som 1950. Jenny Svensson Döbelnsgatan 54 2 tr och Edvard Eriksson Birkagatan 33 3 tr båda Stockholm. Tror att någon av dom hade två pojkar som brukade vara hos Hulda och Herbert ibland på somrarna.

 

Farfars yngsta syster Anna (25/8 1872) blev gift med Johan Lindblad i Björsjö.

Nämndemannen, handlaren och skomakaren som ägde och bodde på torpet där skyttebanan är idag. De hade en dotter Hilma gift Åhlström hon drev affär i Snöån under ett antal år. Åhlströms hade tre söner Arne, Sten och Östen, jag tror att Östen bor i Smedjebacken men jag är inte säker.

Nå hur blev det med Per (30/10 1864) alltså farfar. Jo det sägs att som ung rumlade om en hel del, det går en skröna att han smet från två barn med en kvinna som bodde på ett torpställe som kallades mossen. Det kallades också Verknäset av de som ägde stället, det var byggt på Tobiassons mark det som sedermera blev Sveta. Numera är det avstyckat till fritidshus under beteckning 18:5 och ägs av Gunnar Eriksson. Troligen bodde han då på Mellanbacken endera tillsammans med gamla mor Stina eller så bodde han där själv. Jag vet inte när föräldrarna dog bara att Per Andersson dog före Stina. Hela den historien borde man försöka utreda lite mera jag tror att det kan finnas andra förklaringar till den skrönan.

 När Per var 28 år 1892 gifte han sig med en flicka som kommit till trakten från Felingsbro först som piga till bergsmansgården Kopparbo i Gärdsjöbo sedan därifrån till Tolvsbo. Hon hette Augusta Albertina Leijon och var född den 29 juli 1869 alltså fem år yngre än Per. Det har inte funnits så mycket vetskap om henne och hennes släkt. Ingen har brytt sig tills nu. Jag har forskat på Genline och kommit tillbaka till hennes föräldrar och syskon. Hulda talade om att en syster till Augusta skulle ha varit till Bäckänget men jag vet inte när det var.

Så här ser hennes släkt ut vad jag hittills vet.

Far Carl Erik Lejon född 6/7  1825

Mor Magdalena Wester född 4/8 1838

 Barn       Lars Erik                      född 13/5  1864

                  Karl Viktor                      ”    30/12 1865

                  Anna Helena                  ”    1/11     1867

                  Augusta Albertina      ”   28/6   1869

                  Ida Carolina                   ”    17/2   1872

                  Carina Arnette            ”    29/4   1874              Obs osäker på namnet

I utdrag från 1869 års födelsebok för Fellingsbro är Augusta upptagen som nr 80 den 28 juni. Då bodde familjen i Österhammar Norra Eke, jag tror det var ett litet järn bruk eller hytta. Om det finns någon släktanknytning till soldater i Fellinsbro skulle vara intressant att forska vidare i. Det har varit väldigt många soldater som hette Lejon där.

 

 Jag har ett papper där dom troligen har gjort en kladd för hur en ansökan om lysning skulle se ut. Det verkar som det var mer omständligt att gifta sig på den tiden än vad det är idag. Egenhändiga namnteckningarna skulle bevittnas som det ser ut. Det var tydligen så att Augusta var med barn när dom tog ut lysning i oktober 1892,för den 4 december samma år föddes Carl Fredrik.

 Fredrik blev gift med en syster till Gustav Öman som vi kommer till lite längre fram. Hon hette Gerda och vad jag vet så bosatte de sig efter giftermålet i torpet Björkänget som ligger till höger inne i skogen mellan Bäckängsvägen och vägen till Oppsveten. Det ligger på nuvarande bröderna Tollbäcks mark. Där föddes deras äldsta pojke som hette Sven. Han drunknade i Höglundsån när han varit ner till Tolvsbo och hämtat post. Det var den 8 december 1935.

                  Sedan fick de barnen Uno, Dagmar och Per-Olof. Fredrik han blev ganska tidigt sjuklig i reumatism så han kunde inte arbeta i skogen. Jag tror att de hade det ganska svårt ett tag när de bodde där i Björkänget. De flyttade också därifrån ner till Vesterbyhyttan om det var för att han skulle kunna arbeta där, eller om det var så att Karl Andersson ville ha en frisk skogshuggare på torpet är svårt att veta. Antagligen det sistnämnda.

                 När Fredrik dog blev Uno fosterbarn hos en släkting till Gerda som bodde i Gunnars i Smedjebacken, hon hette Augusta Jansson och Uno kom också att heta Jansson hur det nu gick till. Det var inte så noga på den tiden. Han växte upp där och fick jobb på elverket i Smedjebacken där han arbetade hela sitt yrkesverksamma liv. Idag är han pensionär och arbetar mycket med hembygdsföreningen och deras gruvcirkel.

 

 Dagmar togs omhand av ett par som hette Hagman i Hugnora. När hon sedan slutat skolan kom hon till Aspmoren ganska ung, och där blev hon gift med sin kusin Evert. De bodde där sedan hela sitt liv. Evert och hon fick två pojkar Sten och Bengt, Sten bor i Smedjebacken men har sommarhus i Staffas strax före Tombo. Bengt han fick köpa loss Aspmoren och bor där.

                 Jag vet inte om Per-Olof är född i Vesterbyhyttan eller om han kanske var nyfödd när de flyttade dit men de bodde inte länge där förrän Fredrik dog. Då blev han adopterad av Hjalmar Jansson i Resmoren, ett relativt stort skogshemman, han fick ärva det stället när de gamla dog. Han har väl haft stället mest som sommar hus för han bodde först i Smedjebacken och arbetade i Valsverket. Sedan flyttade han till Ludvika och började med taxirörelse.

                

Redan den 21 nov 1893 var det dags för nästa barn för Augusta. Det blev en flicka som döptes till Anna. Hon blev gift med Ernst Eriksson och de bodde på torpet Rosveden i Gjärdsjöbo. De fick barnen Almy, Margit, Ingvar och Holger. Jag har haft mycket lite kontakt med dem. Holger bodde kvar i Gärdsjöbo efter att han blev pensionerad, han dog i år 2009. Jag brukade träffa honom i affären men annars höll han sig mest för sig själv, kom inte hit och hälsade på eller så. Hans syskon Margit och Ingvar bor i Fagersta, Ingvar har något fel på ögonen så att han ser väldigt dåligt och det kanske är därför som de bor ihop.

Efter Anna föddes Hilda drygt 2 år senare den 3 jan 1896. Hon gifte sig med Ernst Pettersson från Smedjebacken. Hilda och Ernst flyttade till Västerås i början av 1930-talet. Där jobbade han som lantarbetare en tid men senare som byggnadsarbetare. I början av 1940-talet 41 eller42 när kriget pågick flyttade de tillbaka till Söderbärke och torpet Mellanbacken. Det hade blivit till salu då efter en man som hette Fägerqvist som hade dött. Han hade bott där några år, tidigare hade han bott i en liten koja på vägen upp till Vanberget just där bilvägen slutar. Hilda ville väl tillbaka till barndomshemmet under de oroliga krigsåren. Efter kriget sålde de Mellanbacken för 3200 kr och flyttade till Fagersta. Ernst fick jobb på Seco det var så populärt med industrijobb efter kriget.                                    

Bröllopskort

                                                  

 

 

Hilda och Ernst fick tre barn men egentligen hade de bara ett tillsammans. Äldsta pojken som hette Algot och var född den 19 feb 1914 var inte Ernst far till. Hilda var som synes bara 18 år när han föddes. Deras gemensamma barn var Uno som var född den 20 jan 1920. Sedan tog de en fosterflicka som hette Maj Högman.

Algot blev gift med en kvinna från Sala som hette Margit, han arbetade som fastighetsskötare i Västerås och Skultuna och bodde sista åren i Skultuna. Dom hade två söner Mats och Per-Arne. Mats är död men Per-Arne lever så vitt jag vet och bor i Heby eller Sala. Han har bytt namnet Pettersson till Orvendahl har jag sett när jag sökte honom på vebben.

Uno utbildades på ASEA och flyttade till Göteborg, han arbetade som verkmästare åt ASEA där. Hans fru hette Karin och de hade två pojkar Bengt och Björn. Bengt dog i skolåldern medan Björn lever och bor antagligen i Surahammar.

När Ernst dog så kom det fram i samband med bouppteckningen att han inte var far till Algot. Det blev då så att Algot och Uno släppte kontakten med varandra, deras respektive fruar låg antagligen bakom detta. Uno som bodde i Göteborg hörde aldrig av sig under de sista 20 åren, han är död nu sedan många år men Karin levde bara för något år sedan.

 

Maj hon hamnade i Skåne genom jobb redan som ung och bor idag i Hälsingborg. Jag har kontakt med henne fortfarande, vi blev ju skolkamrater när de flyttade till Mellanbacken. Hon är född 1931.

Här har Pelle och Augusta funderat på hur ansökan om lysning skulle skrivas.

Originalet finns antagligen i kyrkoarkivet.

Nästa barn i familjen på Mellanbacken blev Sven född en solig dag 11 juni 1899.

Jag vet inte eller har inte hört så mycket om honom. Han kanske var mest hemmavid tills att han gifte sig med Frida Källberg från Holänget. Det är också tänkbart att han arbetat i gruvorna där eller i Humboberget driften pågick för   fullt där vid den här tiden. Även Tombo och Närsjögruvan var igång då. Han fick två pojkar med sin Frida. Den förste var Gustav som föddes den 27 april 1922, då var Sven 23 år kanske nygift. Tre år senare föddes Einar den 28 jan 1925. Frida dog när Einar var nästan nyfödd och då blev det så att pojkarna blev omhändertagna av Fridas syster Elin och uppfostrade i Holänget hos henne och morföräldrarna. Sven blev också sjuklig och jag vet att han inte kunde jobba under den del av 1930-talet som jag minns. Han dog 1938 eller 1939 knappt 40 år gammal. Det var hårda tider om man blev sjuk under 1930-talet. Jag tror inte det fanns sjukassa eller sjukersättning om man jobbat i skogen eller i gruvorna.

Det var ju ont om arbete och många som var arbetslösa under början på 1930-talet.Han kanske hade något slags understöd men jag vet att han vistades hos Fredrik i Västerbyhyttan långa tider, även i Aspmoren var han och hjälpte till ibland.

    Den28 september 1901 var det dags igen att kalla på jordegumman till ”Millabacka”. Då skulle Lennart min far komma till världen. Fredrik var nu åtta år och dom andra tre, Anna, Hilda och Sven sprang väl eller kröp omkring i den lilla stugan, som antagligen var bara ett rum och kök. Det är svårt att förstå att trots detta skaffades fler barn till världen. Trångboddhet och sjukdomar hörde till på den tiden ingen reagerade över detta. Barnadödligheten var ju ständigt närvarande och även om man hade många barn var det inte säkert att alla överlevde. Hur det var med skolgången för dom förstfödda?

Det är möjligt att de hann börja skolan i Tolvsbo innan flytten till Bäckänget.       Fader Lennart han gick i Aspmoren, det finns det ett kort på. Skolan byggdes där 1903 och kortet är efter 1908 därför att det är den legendariska lärarinnan Ebba Paulsson som är med på bilden. Hon kom till Aspmoren 1908.

Egentligen vet jag väl inte så mycket vad han gjorde under sin ungdomstid. Han var ju intresserad av jakt och fiske så man får väl anta att det var det som han sysslade med. Jag har inte hör att han hade några fjällor innan mamma Elsa kom till Bäckänget som piga 1929. Hon kom då direkt från sitt hem i Nedre Närsjön eller Kransens som stället också kallas. Mer om detta när jag kommer till mammas släkt i en senare del av denna ”släktutredning” Det är tydligt att de fattade tycke för varandra för jag blev ju född året därpå. Då var Elsa 19 år och Lennart var 29 år. Det var 10 års skillnad mellan dem i ålder, det märktes väl mest när de blev äldre.

Efter ett uppe håll på fyra år i barnafödandet för Augusta och Pelle föddes en flicka som döptes till Hanna den 9 jan 1905. Då bodde de fortfarande kvar i den lilla stugan på Mellanbacken. Hanna hon blev gift med Gustav Öhman en bror till Gerda som Fredrik var gift med. Jag vet inte när dom gifte sig men de bodde i Uggelmosskojan som nygifta och Gustav högg på prästskogen. Uggelmosskojan låg 200meter till höger efter en liten bäck, när man kommer uppför det långa motlutet efter Grästjärnsvägen som går in från Hälltorpsvägen före Hötjärn. Det var en skogskoja där kolare och huggare bodde. Sedan flyttade de till Humboberget och Gustav arbetade i gruvorna där. I slutet av 1930-talet flyttade de till Tombo och bodde där något år för att sedan flytta till ett ställe som heter Per Danils och ligger ovanför Björsjö. Där bodde de inte så länge förrän dom flyttade till Jobstjärn. Här har jag använt en stavning som finns på äldre kartor, ibland stavas det även Jostjärn Där bodde de till 1949 då de flyttade  därifrån samtidigt som vi flyttade från Bäckänget. Då flyttade de till Kärns och senare till Göberget innan de så småningom flyttade till Smedjebacken. Dom var duktiga på att flytta som synes.

Hanna och Gustav fick tre barn. Karl-Gustav som var född 1 aug 1925 och Ingrid född 26 nov 1927. Det tredje barnet var en flicka som hette Astrid som dog ung. Karl-Gustav dog 1970 i en njursjukdom alltför ung.

Han var gift med Solveig Johansson från Viksberg och de fick tre barn, Majlis, Christer och Klas-Göran. Majlis är gift och bor i Smedjebacken, jobbar idag vid mottagningen på Vårdcentralen i Smedjebacken.

Christer bor i Fagersta vet inte hur det är med honom han har haft problem med spriten. Klas- Göran är medicinskt ansvarig sjukskötare i Smedjebackens kommun.

Nu började nog stugan på Mellanbacken bli ganska trång även om Fredrik och Anna antagligen fick börja se sig om efter jobb som dräng eller piga. Vid den här tiden låg Per också ute på jobb bl.a. efter järnvägen som då byggdes mot Västerdalarna från Ludvika. Det innebar ju att han var borta långa perioder, då fick Augusta och barnen sköta torpet så gott de kunde. Jag vet också att han jobbade vid Kvarnsnäs tegelbruk. Han berättade för mej att han rodde först till Tolvsbo, sedan var dom ett gäng som rodde vidare upp till järnvägsstationen, därifrån gick de till prostgården och rodde vidare till Kvarnsnäs. Det gällde att starta tidigt för dom jobbade mellan sex på morron och sex på kvällen, det blev långa dagar. År 1907 blev så torpet Bäckänget ledigt för arrende under Söderbärke pastorat. Farfar Per övertog arrendet enligt tillträdessyn. Nu blev utkomstmöjligheterna lite bättre. Det blev tillgång till mera jord så det gick att hålla mera djur och även häst att köra med. De hade Mellanbacken kvar något år, det såldes inte förrän 1910 till Linus Andersson. 

 

 

Nu hade de flyttat till Bäckänget och Fredrik han var 17 år och Anna och Hilda var i pigåldern, det var dom tidigt vid den här tiden. Den 7 juni 1909, kanske en fin försommardag, blev det ånyå barnaskrik i Bäckänget. Det var faster Hulda som kom till världen. Jag vet att hon också gick i skolan i Aspmoren. Hon blev som vuxen gift med Herbert Larsson som var född den 19 februari 1905. Han bodde med sina föräldrar vid Notbacken i Tolvsbo.  Notbacken ligger nere vid stranden av Västra Sveten nedanför Sveta Gård, där vintervägen landade på den tiden, men det var också ett ställe som tidigare brukades att dra not i sjön från. Det var byns gemensamma fiskeplats.

Här nedan ett bröllopsfoto på Hulda och Herbert.

Nu kan  man kanske tycka att det skulle ha räckt med barnafödandet, men 1915 den   26 mars föddes faster Hilma, som ett sladdbarn. Då var Augusta 46 år och Per var 51 år och Hanna och Hulda var 10 respektive 6 år gamla så dom fick nog hjälpa till med att sköta lillasyster.

Hilma växte upp gick i skola i Aspmoren och var väl hemma i Bäckänget tills hon träffade Gunnar min mors bror som var 9 år äldre född 27/1 1906. Deras dotter min kusin Gunvor föddes den 19 juli 1934.